Wis 19

f 11. 2 Mos 16,12; Ps 78,27; Vish 16,2; 13; Ps 77,17

h 16. 1 Mos 45,17.47,5; 2 Mos 1,11 f.17.1 Mos 19,11; 2 Mos 10,21.20.Vish 16,17,22

Fortsättning av det föregående: Egyptierna omkomma i Röda havet, israeliterna genomtåga det oskadda. Avslutning.

1 Men över de ogudaktiga kom skoningslös förtörnelse till deras undergång. Gud visste ju på förhand jämväl vad de skulle komma att göra, 2 nämligen att de väl först skulle nödga dem att begiva sig bort, och att de med hast skulle sända dem i väg, men att de efteråt skulle ångra sig och förfölja dem. 3 Ty medan de ännu voro upptagna av sin sorg och jämrade Sigvid de dödas gravar, kommo de på en ny, en dåraktig plan: de som de under böner hade drivit bort, dem förföljde de nu såsom rymmare. 4 Ja, ända därhän drev dem deras välförtjänta ödes nödtvång, och det kom dem att glömma vad som förut hade övergått dem. De skulle ju så fylla ut det mått av straff, som ännu fattades i deras plågor; 5 och medan ditt folk skulle få fullborda en underbar vandring, skulle de andra finna en osedvanlig död.

6 Ty hela naturen omgestaltades på nytt till sin beskaffenhet, i det den fogade sig efter dina befallningar, på det att dina barn skulle bevaras oskadda. 7 Man såg molnskyn överskygga. lägret och torr mark dyka upp där det förut stod vatten; man såg en öppen väg framträda i Röda havet, och där vågorna hade rasat, en gräsbevuxen slätt. 8 Över den drogo de nu fram i samlad skara, dessa som beskyddades genom din hand, och därvid fingo de skåda sällsamma under. 9 Ty såsom hästar fördes de i bet, och såsom lamm hoppade de omkring, och de prisade dig, o Herre, som frälsade dem. 10 De kommo också ännu ihåg vad som hade hänt i det land där de hade bott såsom främlingar, huru jorden, i stället för att alstra fyrfotadjur, frambragte mygg, och huru floden, i stället för fisk, gav ifrån sig en stor hop paddor. 11 Sedan fingo de också se fåglar alstras på ett nytt sätt, när de, drivna av sin lystnad, bådo om läcker kost. 12 Ty till deras hugnad uppstego åt dem vaktlar från havet.

13 Men straffdomarna kommo över syndarna, sedan de dock på förhand hade fått mottaga förebud genom våldsamma ljungeldar; ja, rättvist fingo de lida för sina onda gärningar. De hade ju ock visat ett bittrare hat mot främlingar än andra hade gjort. 14 Andra kunde väl vägra att taga emot obekanta som kommo till dem; dessa däremot gjorde främlingar som hade bevisat dem godhet till trälar. 15 Men därutöver gjorde de något som skall ådraga dem ytterligare hemsökelser medan nämligen de andra strax mottogo de främmande männen fientligt, 16 togo dessa först emot främlingarna med festligheter, men plågade dem sedan genom tunga arbeten, fastän de ju redan hade fått medborgarrätt hos dem. 17 Men så blevo dessa ock slagna med blindhet, likasom de andra utanför den rättfärd

iges dörr, när de, höljda av ett gapande mörker, var för sig sökte efter ingången till hans hus.

18 Ty såsom på ett stränginstrument tonernas taktart växlar, medan de själva alltid förbliva sig lika till sitt ljud, på samma sätt kunna ock elementen ändra sitt inbördes förhållande. Och detta kan man tydligt finna, om man betraktar det som då skedde. 19 Ty lantdjur förvandlades till vattendjur, och djur som plägade simma gingo i stället på land. 20 Elden fick i vattnet ökad kraft, och vattnet glömde sin kraft till att släcka eld. 21 Å andra sidan förtärde lågorna icke köttet på ömtåliga djur, när dessa rörde sig däri, och den gudomliga födan smälte icke trots sin lättsmälta, isartade natur.

22 Ja, på allt sätt, o Herre, har du upphöjt och förhärligat ditt folk och har icke försmått det, utan alltid och allestädes har du stått det bi.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h